Åh jag försöker verkligen så mycket det bara går !
Jag tar alla småbitar och sätter de på rätt plats och bygger upp dom så allt blir iordning.
Så jag kommer upp igen.
Men väldigt många människor vill tydligen inte det just nu.
Det är som att bygga ett korthus och när sista 2korten sätts på toppen så rasar alla under. Då sitter du där med de sista två korten och börjar om från början med dom. Sedan plockas de fallna korten upp återigen och sätta på plats.
Det känns även som att man är i vatten och ska simma upp men innan du når ytan så dras du ner, om på gång, varje gång.
Eller att klättra, (fastän jag är rädd för höjder) du har kämpat, slitit och är antagligen helt slut men nu är du där, alldeles strax. Du ser toppen, sista stegen.
Men någon drar till i linan. Du faller. Hela vägen ner. Du dog inte. Men det blev skrapsår, du var rädd och grät en skvätt.
Men nu får du ta tag i det igen. Börja om på nytt. Man når inte toppen om man slutar klättra.

Jag har väldigt mycket att göra men hinner inte med någonting. Måste jobba först. Men imorgon är ena tiden slut. Då måste jag ut.
Sen den 9 är andra tiden slut. Men jag ska jobba. När jag är ledig 2dagar kan jag inte göra något för folk har låst in mina saker så jag inte kommer åt dom för att folk hatar mig och vill göra mitt liv så surt och svårt som
Möjligt för tydligen förtjänar jag inte att må bra och ha det bra.
Skratta bara! För Guds skull, låt mig vara eran underhållning. Tänk på alla andra hur dom mår istället för Isabelle kan inte må dåligt. Hon mår alltid bra!
Folk man verkligen tyckte om, som man verkligen trodde var ens vänner.
Shit man blir sårad alltså.

Jag tror jag behöver en liten paus ifrån livet, tankar, intriger...
Jag vill vara med Philip, den människan gör mig 100% glad, hela tiden.
Men det är fortfarande 8 dagar kvar.
Tills dess får allt va kasst. Och folk får skratta hur mycket dom vill om det får
Dom att må bättre att Veta att jag mår kasst så fine. Varsågoda.
Hoppas ni blir nöjda.
För det ska Fanimej jag bli. 8 dagar
Tick tock.
Hjärtat gör ont.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

What i do when i have nothing to do heh

Fyllde i med lite färg. Den 26 fortsätter vi!

Allting rör sig så fort. Behöver lite slowmotion för att hinna med. Jag fattar ingenting. Vad händer? Kommer jag explodera? Eller har jag redan gjort det? Känns som om mitt psyke har blivit drogat. Jag släpas med på vad som förväntas hända ...