Igår började jag läsa Mia Skäringers bok: Dyngkåt och hur helig som helst.

Jag känner igen mig så mycket i det hon skriver, förutom det där med man och massa barn.

Men hennes tankar och moraler, hon är ett geni.

"Men efter dödens finns ett nytt liv. Jag vet. Jag har dött.(ja faktiskt, även de som lämnar dör, inte bara de som blir lämnade.)"

Det är helt sant, alla verkar tro att allt är okej för att det var man som gjorde slut men saken är den att det finns så många anledningar till att göra slut, jag har haft förhållanden då jag fortfarande varit kär men gjort slut för det inte har fungerat ändå.

"Kärleken övervinner allt" -Nej den gör ju inte det, man kan väll få inbilla sig det men mår man inte bra så kan man inte vara ihop bara för att man är kär, är det inte bra eller om man tvivlar så fungerar det inte och kommer inte börja fungera heller. Det är som att jag inte förstår folk som har gjort slut och sedan blivit ihop efter ett tag igen, det fanns antagligen en anledning till att man gick isär och hur får man det sedan att fungera?

Okej att jag har känt att jag velat gå tillbaka till ex men jag vet att det bästa är att itne göra det för jag vet att allting hade bara blivit precis samma sak igen. Det är verkligen ingen ide att inse något man egentligen redan visste.

" Jag är fruktansvärt impulsiv. Snudd på sjukligt impulsiv.Får jag något på hjärnan kan jag bara inte låta bli.

Alla säger: >>-Tänk igenom det här, Mia.<<

Jag tänker i max en dag, sedan gör jag ändå som jag vill"

Vad är det man ska fundera på? Det är bara till att chansa och se vad som händer och se vart man hamnar i livet.

Det finns inte så mycket att förlora faktiskt och om man skulle förlora allt så är det bara att resa sig upp och kämpa vidare. Ibland måste man falla till botten för att kunna flyga högre än man gjort förut.

Jag gillar att chans a och slänga ut mig själv i världen för att pröva på saker.

"Tänk inte så förbannat mycket . Gör något nu. Typ det du vill. Sen behöver man inte bli lika sjukligt impulsiv som jag. Jag är för mycket. Men ett uns skadar inte. Man vet ju aldrig hur lång tid man har på sig."

Jag känner ganska många som har haft underbara liv men som sedan drabbats av saker som förstört deras liv, så som sjukdomar, olyckor och liknande. jag tycker så synd om dom för det som vi tar för givet kan dom inte göra.

Gå, klia sig, dra fingrarna igenom håret, prata, gå på toa själv, bli tagen som en "normal" person...

jag skäms nästan när jag klagar över dålig hårdag eller något av mina andra miljoner i-lands problem. 

Som igår, när det blåste jätte mycket när jag GICK till MIN bil för att KÖRA hem, jag hade nyplattat hår och läppglans och jag blev JÄTTE irriterad över att håret fastnade i läpparna på glanset om och om igen. 

Asså jag menar seriöst?? Jag har lätt för att uppskatta och bli glad över de små sakerna i livet men blir tydligen lika lätt irriterad över de små skit felen med. men dom säger jag inte högt till alla för jag vet att många har så mycket större problem än mitt flygiga hår i vinden.

Jag ska väll vara glad över att jag kan gå, att jag har en bil, körkort, får köra bil, jag har hår, kan ta på läppglans själv, att jag har råd med alltihop. 

Men det går nog inte att sluta, nu är jag arg på min egna tvättmaskin som står och låter alldeles för högt i badrummet.

Men jag uppskattar allt jag har även om jag stör mig på det ibland med.

Jag är glad över alla underbara vänner, bekanta och min familj som jag har även om vi inte hörs allt för ofta.

Men jag tycker om dom allihopa på olika sätt och alla betyder något för mig. 

jag tycker om mig själv och alla har vi brister så jag tror jag faktiskt är ganska nöjd med mig själv även om jag klagar varje dag. Men jag är nästan alltid glad och otroligt social. 

Hade man kunnat klona sig själv hade jag gift mig med mig själv. Simple as that.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

What i do when i have nothing to do heh

Fyllde i med lite färg. Den 26 fortsätter vi!

Allting rör sig så fort. Behöver lite slowmotion för att hinna med. Jag fattar ingenting. Vad händer? Kommer jag explodera? Eller har jag redan gjort det? Känns som om mitt psyke har blivit drogat. Jag släpas med på vad som förväntas hända ...