Jag har tänkt väldigt mycket det senaste och det är sjukt så mycket man kan tänka på egentligen.

Vad man egentligen vill med livet, vad man vill ha just nu, hur man mår och känner.

Kom underfund med att det är aldrig för tidigt att diskutera framtiden med någon, det är ju bara bra att säga vad man vill i livet med en gång, med barn, giftermål, hus och liknande. 

(okej jag ljög, det var inte jag som kom på det med jag håller definitivt med)

För tänk om man inte vill samma saker? Då är det onödigt att slösa tid på att komma fram till det senare.

Jag vill inte ha barn förrens jag träffat den rätta och (just nu) helst INTE innan 30. 

Någon gång ska jag väll gifta mig, med en man som friat(jag skulle aldrig fria) men hur vet man vem som är den rätta?

Och på tal om den rätta, finns ca 7 MILJARDER människor på jorden, finns det bara EN som är den rätta för varje person? Så man har alltså chansen EN på SJU miljarder att bli riktigt happily ever after?

Går det att hitta den enda rätta? Finns det fler än en som kan vara den rätta?
Eller får man bara ta och nöja sig with less then best?

     Jag vill inte nöja mig, varför när man kan få det bättre? Som Veronica kära Maggio sjunger:

"Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så"
 

Jag vill bli lika kär som dom i Titanic, förutom all tragedi då. 

Jag vill ha en riktig fairytale med någon som skulle ge 110% av sig själv,  göra allt för mig, höra av sig för att berätta vad jag betyder, tillägna sin tid för att bara umgås, romantisk, göra små gester bara för att göra mig glad, älska mig för den jag är...
Då kommer man sedan in på att varför skulle man förtjäna att ha någon som är kär i en?
Varför skulle någon bli kär i en, i mig? Jag har inget som ingen annnan har, jag är inte mer speciell än någon annan.

Jag skulle aldrig spela någon jag inte är.

Jag skulle inte direkt påstå att jag är lycklig nu men inte heller olycklig eller har det som jag vill.

Men jag har det okej, det funkar. 

Folk säger hela tiden att saker är för tidiga att göra, förlova sig, skaffa barn, gifta sig, skaffa någon ny osv..
Men vad är det att vänta på då? Times changes? Men det finns ingen ide att vänta på något, vi lever bara en gång och jag skulle inte vilja slösa mitt liv på att vänta på bättre tider.
Jag vill göra saker jag vill medans jag kan. Vill inte sitta som pensionär och ångra saker jag aldrig gjorde.
Hellre ångra saker man gjorde än saker man aldrig prövat på. 

Jag har alldeles precis rätt ålder för att göra saker man kanske ångrar sedan, så varför vänta.

Tänkte på blyga och rädda människor häromdagen, stackarna! Dom måste ha det jobbigt när dom blir gamla och inte vågat göra något, säga vad dom kännt och liknande. 
Jag har än så länge varit nöjd med det mesta jag gjort, inte mycket jag ångrar faktiskt.
En å annan kille kanske, men man måste ju träffat några grodor med, inte bara prinsar.

Saker man måste göra innan man dör, får göra en sådan lista faktiskt så man inte missar något.
Även om det var en tonårs tanke eller inte, jag vill inte ågra att jag inte gjorde det sen.

Man kan iofs inte få allt här i världen men man kan ju försöka så gott man kan. 

Som med folk som går bort, man inser då hur mycket tid man hade haft att umgås med personen men man tyckte innan att man inte hade tid innan. 
Jag hade gärna umgåtts mer med min farmor och farfar så jag fått lära känna dom bättre, men det är lätt att vara efterklok. Jag saknar dom och det var några av de bästa människorna på jorden.

Synd att allt i hela världen har ett slut.
Men det är även därför man ska passa på att görsa saker, säga saker, inte slösa tid på att vänta!
Det tjänar ingenting till och när man väl får tummen ur att göra saken kommer man ångra att man inte gjort det tidigare.

Jag ska sluta vänta, det tjänar ingeting till, får du inte som du vill så skaka av dig det det finns isf bättre saker att slösa all din tid på. 
Jag har så sjukt mycket olika tankar igång, samtidigt som jag sitter själv och kollar på zombieland.

För att folk inte har tid att ses, för att folk hellre sover, för att folk kanske helt enkelt inte vill umgås?
Det är så förbannat svårt att veta vad folk tycker och tänker. Och jag har så förbannat svårt att lita på människor.