Jag är rädd för mig själv. Mina tankar och mina känslor. Jag vill inte falla, håll mig uppe. Låt mig få vara känslolös. Jag klarar inte av att betyda något. Just nu förtjänar jag det inte. Jag älskar er, jag hatar er.
Allting rör sig så fort.
Behöver lite slowmotion för att hinna med.
Jag fattar ingenting.
Vad händer?
Kommer jag explodera?
Eller har jag redan gjort det?
Känns som om mitt psyke har blivit drogat. Jag släpas med på vad som förväntas hända ...