Strosade runt i affären och hade nästan plockat ihop allt när jag tänkte:

"Var det något mer jag skulle ha? .......Jo ett nytt liv"

Man ska inte tänka så på riktigt? Jag tror inte jag mår så bra just nu.

Jag känner mig så otroligt ensam, fastän folk är mer sociala nu är någonsin.

Jag vill kura ihop mig på sängen och tycka synd om mig själv till meningen kommer tillbaka.

Jag vill allting och absolut ingenting.

Ibland känner jag mig omtyckt, men ord är bara ord, man kan säga saker bara för att göra personer glada.

Och så tänker jag att alla gör till mig,

"Isabelle är lite ledsen idag så hon får komplimanger så blir hon glad igen"

Jag vet att jag är en av alla andra, ingen speciell utan bara en av dom som råkar finnas tillgänglig just då.

Jag är värd allt i hela världen, varför är det ingen som vet om det?

Jag ska behandla alla så som dom behandlar mig, för jag är trött att alltid finnas där när jag behövs.

Var är alla när jag behöver någon?

Vill bara skrika ur all frustration, mina nerver är inte som dom borde, skör som tunnaste glas.

När jag mådde så här förr gick jag en promenad, satte mig någonstans, tände en cigarett och grät.

Grät tills det inte fanns något kvar, tills jag mådde bra igen, tills jag insåg att folk älskade mig och att jag bara var en tönt som tänkte annat.

Men jag röker itne längre, och utan den cigaretten går det inte att sluta gråta, den hjälpte, varje gång. Även om det blev flera stycken på rad.

Just nu funkar jag inte alls, jag är sjuk fysiskt och mår dåligt psykiskt och är ensam.

Ensam på alla sätt som går, det finns ingen i mina tankat och jag finns inte i någons tankar.

Det skulle bli så mycket bättre, men det blev det inte.

Så mycket konstiga funderingar här i världen, vad är det för fel på alla?

Jag är avundsjuk på alla just nu, vad alla har, vad alla gör, vad alla är.

jag vill vara alla utom mig själv, bara för en dag så jag får se mig själv ur någon annans perspektiv.

jag vill se det ni ser, är jag värd att älskas? Varför är jag så ensam?

Är det jag som skjuter bort alla ifrån mig eller var dom aldrig här?

Och vem i helvete ska svara på alla frågor? Finns det några svar eller är det själva livet?

Jag ska läsa om Mia skäringers: dygnkåt och hur helig som helst, för hon är ett jävla geni.

Ska köpa hennes andra bok med, för att fly ifrån min egna verklighet och få läsa om någon som har det värre men som har det bra ändå.

Klarar hon igenom sina sjuka vardagar borde jag det med.

Jag orkar bara inte tänka och önskar man hade kunnat stänga av för att få ladda upp.

Men det får man inte för man måste jobba och tjäna pengar så man kan leva. Idioti.

Just nu orkar jag inte, ingenting.

I know she's perfect and worth it, I bet she's beautiful
But can she love you and fuck you until you go wow
You keep on tryin' to hide it but we both know
She can fuck you good, but I can fuck you betta
I can fuck you betta
She can fuck you good, but I can fuck you betta

I can fuck you betta baby!