" Have you ever felt like you dont know what's going on anymore. Like you dont care about anything anymore.

You've lost your motivation to do anything. Your mind is set on to many things. You are confused about your feelings, and you can't explain how you feel either. The feeling of emptiness, and feeling that barely anyone is there for you. And feeling that no one understand you anymore. And it seems like there's nothing to look forward to."

Folk frågar hur man mår, vad svarar man när man inte har en aning själv? Tom, fylld av tomhet?
Jag vet verkligen inte, jag mår inte bra, jag mår inte direkt dåligt. Jag mår ingenting. Trött är jag både psykiskt och fysiskt, mest på människor, lögner och falska förhoppningar.

Det snurrar runt för mycket i mitt huvud som vanligt. Om folk bara förstod hur ont det gör, alla småsaker som sägs och görs, dom skaver liksom hela tiden, dom glöms inte bort. Dom trängs undan och kommer tillbaka när man mår dåligt så man mår värre. Konstant orolig över vilka val man gör, det är så mycket bättre att le och få allt att verka bra så funkar det för nästan alla. Jag saknar att vara liten, springa runt i trädgården med plåster på knäna och inte ha några bekymmer i hela världen. Saknar säkerhet, fast mark, veta vart man är i livet.

Just nu vet jag inte mycket, det är så mycket på en gång att det blir overdrive i kroppen och man kraschar.

Jag litar inte på människor, antagligen inte på någon.

Jag har blivit sviken så otroligt många gånger här i livet.

"Det är annorlunda nu Isabelle, denna gången lovar jag, jag mår bra nu" 

Hur många gånger har jag fått höra det och jag trodde dig varje gång, i 22år.

Jag gör det fortfarande, med en nypa salt.

Jag vet att allt hänger på mig, ditt välfinnande, jag finns här, men ibland blir det för mycket.

Hur ska jag kunna ta hand om både mitt och ditt liv?

Jag kämpar verkligen.

Men ibland vill man bara fly och andas ett tag, finna sig själv.

Det kan inte vara så svårt att svara på ett sms.

Bara så man vet att man betyder något, att folk tänker på en.

Den bästa känslan som finns är att göra människor glada, sprida glädje.

Men att alltid ge och inte få, till slut tar glädjen slut och då kan man inte skänka någon heller.

Jag livnär mig på de små sakerna i livet som gör mig lycklig.

Regnbågar. Sjöhästar. Såpbubblor. Resor. Stränder. Moln. Sol. Sommarregn. Hundar. Tatueringar. Stjärnor. Glitter. Rosa. Turkos. Hjärtan. Komplimanger. Leenden. Sms. Bra hårdagar. Fotografier. Musik. Sjöstjärnor. Parkhäng. Jordgubbar. Glass. Godis. Nagellack. Paket. Post. Trubadurer. Familjen. Poesi. Snöflingor. Sockervadd. Popcorn. Cider. Skatteåterbäring. Nikon. Parfym. Slush. Smink. Dekorationer. Syskon. Lypsyl. Inbjudningar. Uppskattning. Sanning. 

Ibland får det helt enkelt fungera i vilket fall som helst, man kan inte alltid göra något åt saker. 

Människor går inte att göra något åt, och vissa är inte värda ens uppmärksamhet.

Ibland hade det varit skönt och flytta ifrån allt, börja om på nytt och bygga något nytt, ifrån alla minnen.

Men jag är för hemmakär, jag kommer stanna här med min familj, för jag älskar dom och dom älskar mig.

Jag får bara börja välja mitt sällskap bättre, tråkigt att man alltid vill ha det man inte kan få.

Och sen om man får det man vill ha som man inte kunde få? Är det lika kul då?

Jag tror inte man någonsin kommer bli helt nöjd med allt, kommer alltid finnas saker man hade velat ändra på.

Men som en kär vän sa: "Någonstans får man nöja sig".

Det är ungefär vid en snowracer mitt i natten med underbara människor. Där nöjer man sig, definitivt.
Kommer livet någonsin bli lätt? Varför ville man bli vuxen egentligen? Det var ju inte alls kul.

Jag kommer inte finnas där för dom.

Jag förtjänar bättre, jag ska bättra mig, torka av det förbannade klistret.

Så jag slutar fastna.

Ibland gör man bra val å ibland shitass dåliga val.

Tyvärr vet man bara om det efter man väl gjort det, att ångra sig hjälper inte.

Man får bara fortsätta och skylla sig själv egentligen.

Om man någon gång tänker att det hade kunnat vara så mycket bättre, så borde man göra valen som man tror gör det hela bättre. Annars kommer man gå hela livet och ångra sig, det gäller att chansa och hoppas på det bästa.

Någon gång kommer det bli AWESOME i tell you.

Tyvärr vet man aldrig när.

Men det löser sig, det gör det alltid på något sätt.

Nu får det vara nog för idag.

Blir så mycket trams skrivet egentligen.

Och alla läser det för att vältra sig i olycka och må bättre själva.

Hoppas ni mår mycket bättre nu, för det ska jag försöka göra.

I welcome you, Dreamland